Något måste va fel.

För jag kan inte förstå hur mitt måttband kan visa så stora skillnader på bara en och en halv vecka. Jag har minskat 6 centimeter på midjan och sju på magen, fyra på höften och en och annan på andra ställen också. Som om mitt fett bara vore vatten som runnit av mig. Nu hade jag ju en hel del att ta av och om nu inte något blivit fel i hur jag mätt, men jag vet inte vad det skulle vara då så lär dött ju avstanna när jag landat på lite mindre fluffiga centimeter eller hur man nu ska kalla det. 

Jag är nyfiken på att se vad som hänt på vågen, men samtidigt, Gud va skönt att inte väga sig! Varje gång man väger sig så blir det som en stress och man vill alltid klämma ett gram till och jag blev helt hysterisk och obalanserad av att väga mig. Att skita i det, och kanske väga sig en gång i månaden är lite mindre stressigt. Det får ta den tid det tar helt enkelt. Det vore skoj om det faller av fler centimeter så jag kan få på mig fler av mina kläder. Jag saknar dem. 

Jag tror att sol och värme och bad och kvällspromenaden och fågelkvitter och lugn och ro är bra shit. Ljudböcker och kaffe i en solstol. Det är ro och frihet från mörka lägenheten i stan. Grönt i naturen är underbart också. Samt att jag har haft sol nu alla dagar här ute, solbrännan sticker lite i huden. Jag 

Älskar landet. Ser inte fram emot att åka hem! 

Och kosten håller i sig, jag klarar det bra. Och har sluppit alla övergångs besvär. Kanske för att jag käkat så här en hel del tidigare. Det förvånar mig dock att jag kan glömma så lätt hur farligt det är med socker. Väldigt skumt att man kan inga sånt så lätt. 

Nu vet jag att bara jag inte gör avsteg så kommer jag slippa sötsuget. Och att inte göra avsteg är lättare nu när den främsta faran för sådant också käkar samma som jag. x) 

Många centimeter mindre - redan närmare målet - Teal